Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘EU’

Snart är det val och jag sitter och djupstuderar vår politik vad EU-frågor anbelangar. De fr¨ågorna jag ska rikta in mig på är förutom miljöfrågorna, kravet på att nödlånen och deras diffusa villkor ska omförhandlas så att en politik som gynnar jobbtillväxt blir normen och en minskning av parlamentets makt över den svenska lagstiftningen.

Annonser

Read Full Post »

 

Jag växte upp på Irland på 1980-talet och minns hur Margreth Thatcher och  Torypartiet förfasade sig över att man, ett 10-tal år tidigare, hade anslutit sig till EU-samarbetet. Då som nu var det medlemsavgiften, hotet mot landets fiskeindustri, hotet mot landets självständighet, tjatet om en gemensam valuta… (ja, listan var/är oändlig) som vållade de största bekymren. Vem av oss som var med då kan glömma handväskehistorian? Hon drämde nämligen handväskan i bordet och krävde att avgiften skulle sänkas. Jag minns också hur hennes efterträdare, den gråhudade (och hans personlighet var minst lika grå!!) John Major, talade sig varm om ett utträde. Och när jag lyssnar på David Camerons hottal om att England ska gå ur om unionen inte skärper sig så kan jag inte låta bli att skratta till. Varför? Jo, för att jag har hört det förr! Samma tomma hot, samma retorik, samma avsky mot att vara en del av gänget som man på demokratiskt vis bestämde sig för att gå med i.

Britterna med Torypartiet har alltid satt sig på tvären när det fördjupade samarbetet med våra europeiska vänner har förts på tal. Likt så barn har de tjurat och surat. Euron ratades (med rätta!), diverse fördrag ratades (ofta med rätta!) och avgiften har förblivet lika stor under åren. Och även det har vållat en stor portion förtret!

David Cameron har återigen väckt debatt i England om huruvida landet ska stanna kvar eller inte och under vilka villkor?  Trots att jag inte tar hans utträdeshot på allvar  ger jag honom en eloge för den del av hans tal som rörde demokrati i EU. Beträffande den inhemska politiken har unionen alldeles för mycket att säga till om och allt mer makt flyttas till en helt okända byråkrater i Bryssel. Ta välgörenhetsorganisationerna till exempel. En gång i tiden var deras verksamheter momsbefriade till dess att någon tomte i Bryssel bestämde sig för att det satte den fria etableringsrätten ur spel och krävde en lagändring. Det tog han upp och krävde en omedelbar förändring. Hyllad borde han också bli för att han framförde så fördömande kritik mot EU:s undermåliga demokrati. Det var verkligen på tiden att en så högt uppsatt politiker sa ifrån istället för att bara jamsa med. Han har helt rätt i att EU:s beslut oftast saknar förankring hos unionens medborgare. Flertalet av våra lagar bestäms av över huvudet på oss, av tjänstemän som inte har den blekaste aningen om hur bestämmelserna kommer att påverka och de bryr sig inte ett skvatt om det heller!

Det återstår att se om Cameron fortsätter att slå ett slag för ökad demokrati och insyn i EU:s arbete. Att bedöma av historian så tvivlar jag starkt på att det annat än tomma ord och floskler.

Och för mina läsare som gillar nostalgi så tänkte jag bifoga några klipp ifrån det goda, glada och ultraliberala 1980-talet. Enjoy!

 

 

 

 

 

Läs mer på: Dn, Svd, Svt

 

 

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: