Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Allmänna iakttagelser’ Category

Idag framkom det i median att de större marknadsundersökningsföretag har under en längre tid ratat Sverigedemokraterna då dessa vill låta undersöka var dessa vill beställa undersökningar. Inget nytt egentligen men rätt intressant att man tar upp det och rapporterar om varför partiet får nobben när de vill undersökningar. Anledningen till att partierna vill inhämta information från dessa undersökningar är att man vill exempelvis ha reda på var i landet man tappar flest antal väljare och så vidare. De övriga riksdagspartierna är flitiga beställare av sådana här undersökningar men inte Sverigedemokraterna. Anledningarna till det är att deras åsikter anses vara för känsloladdade, de upprör och förstör. Och det stämmer!

Jag vill inte vara den som talar om för ett företag hur de ska sköta sina affärer men jag kommer för den sakens skull inte hålla tyst när jag hör att ett parti som har valts in i riksdagen på ett demokratiskt sätt kan ratas så här. I bästa fall kan det uppstå godtycklighet. Ska företag med en tydlig vänster profil vägra att ta emot offert från en centerpartist? För i så fall är det inte bara den fria företagsamheten som hotas i grunden. Det vi också kommer att se är ett skenande demokratiskt underskott i samhället. Vissa får komma till tals medan andra får hitta andra vägar dit men får vänta sig att bli kvästa. Ovanpå det så finns det ytterligare en risk att ju mer man kväver debatt desto fler kommer att ta sin tillflykt hos populistiska partier och det skulle drabba oss alla även på längre sikt.  Möjligheterna för kvinnor och män att förverkliga sig i samhället skulle kraftigt kringskäras. Aborträtten kan bli ett minne blott, homorättigheter skulle dunsta bort, idén om att kvinnan hör hemma i köket skulle cementeras. För att inte tala om hur ett ökat stöd för Sverigedemokraterna och deras gelikar skulle slå mot invandrare. Det vore kort sagt förödande för hela samhället. En annan (om än föga troligt) farhåga är att pensée unique får breda ut sig, alltså att man som ett antal nyliberalerna förespråkar det, får säga i princip vad som helst utan hänsyn till andras känslor.

Det som behövs är en saklig debatt om det som Sverigedemokraterna står för. Man kan neutralisera dem men bara genom att bemöta deras påståenden med saklighet och fakta. Man ska inte vara rädd för att ta i svårare ämnen och säga vad man tycker. Vi har när allt kommer omkring en grundlagsskyddad rättighet till det. Men med rättigheter kommer skyldigheter. Hänsyn är ett viktigt ord i det hänseende.

Read Full Post »

Då var det dags att begrava Margret Thatcher, Storbritanniens första kvinnliga statsminister tillika landets mest omtalade hatade och mytomspunna. Många väljer att minnas henne för att ha varit den som ”botade” Europas sjuka man. Landet var dåtidens Grekland och under hela 1970-talet drogs Storbritannien med stora skulder och en ihärdig ekonomisk skris. Detta oavsett om det var Labour eller Tories som ledde landet. Byråkratins och fackens nedtyngande krafter gjorde att landet inte förmådde stå pall när oljekrisen slog till 1973. Det är svårt att ta reda på om IMF gick in med nödlån eller om det bara var ett rykte. Sanningen är dock att IMF tog emot en förfrågan om ekonomiskt bistånd när landet till slut gav upp. År av energiunderskott, strejker som gjorde att t ex lik inte kunde begravas och sopor inte kunde hämtas och allmänhetens missnöje med regeringens valhänthet. 1979 gick britterna man ur huse och röstade fram en högerregering som sade sig ha botemedlet mot ekonomins åkommor. Det skulle bli krafttag och nya moderna idéer. Och det blev det också!

Margret Thatcher lyckades bli omvald 3 gånger om än med sviktande stöd bland väljarna. Ömsom gick det strålande bra och tillväxten var på topp. Men lika ofta som de goda tiderna tittade fram lika ofta syntes mörka moln på horisonten. Privatiseringen och vissa fall  nedläggningen av landet kolgruvor ledde till att arbetslösheten fick gripa omkring sig i större delar av norra England.  Detta gav och ger än i dag utslag i en tilltagande fattigdom som har gått i arv mellan generationerna. Hela samhällen som en gång frodades och mådde prima strök med när thacherism slog till.  Statens bostadsbestånd såldes bort till de som hade råd och det gjorde det svårare för landets svagare att hitta lämpligt boende. resultatet blev att det är idag råder skriande brist på bostäder. Välfärden blev en angelägenhet för kyrkan och välgörenhetsorganisationerna; Inget som staten behövde befatta sig med. Landet, som alltid hade varit splittrat mellan den rikare södra delen och den fattigare norra delen, klevs i tu med en mer påtaglig splittring mellan de som hade och som som inget hade.

För de som hade det bra (befolkningen i södra England) så var de goda tiderna ofta pepprade med låg konjunktur och trångmål. Thatcherisms kolossala övertro till marknaden gjorde att inflationen skenade iväg samtidigt som ständiga skattesänkningar urholkade statskassan. Infrastrukturen knakade i fogarna, sjukvården var på fallrepet och bostadsbubblan sprack efter åratal av skenande priser och låga boräntor. Ändå löd mantrat att thatcherism var av godo och skulle gynna landet.

Det var först när hennes regeringen kungjorde att varje vuxen medborgare skulle gemensamt bekosta kommunernas utgifter för de få tjänster som de tillhandahöll, som folket fick nog. Alla från de fattigaste student till den rikaste lord skulle vara skyldiga att erlägga avgiften. Men när man räknade ut just hur mycket man skulle betala så visade det sig att det i 6 fall av 10 att det fattigare fick betala mest. Något som jag liknar vid skattesystemet på 1400-talet då de fattigas skuldbördan vida översteg prästernas och adelsmännens börda. 1989 gick man ur huse och krävde ett avskaffande men trots våldsamma upplopp slog thatcherismens män dövörat och fortsatte med sina reda smidda planer. Det mullrade dock av missnöje inom partiet och två år senare blev Thacher avsatt som partiledare. Jag kan hålla med om att kommunavgiften och andra delar av den förda politiken spelade en stor roll i Thachers fall men mest kommer det an på hur hon bemötte de egna medarbetare. de var trötta på att bli överkörda och utskällda av en kvinna. Hon hade mött motstånd innan inte minst när det gällde finanspolitiken men när allt kommer omkring skulle just hennes vilja fås fram och det till varje pris. En sådan inställning är ohållbar i längden och i en demokrati precis som i en diktatur görs det revolt. Det hade hon knappast räknat med.

Jag kommer att minnas Margret Thatcher för att hon var en viljestark kvinna som lyckades ta sig in i maktens fina rum. Men jag kommer också komma ihåg henne som en smula nationalistisk- ”British is best och ingen rår på oss.” Detta var tydligast när hon förklarade krig mot Argentina då denne fick för sig att med våld ta tillbaka Falklandsöarna. Hon stretade emot när hungerstrejkarna på fängelset The Maze krävde att bli frisläppta och att Nordirland skulle överföras till Republiken. Hon var orubblig i sin syn på kommunismen (som hon gärna blandade ihop med socialism) och ståndpunkten om att den skulle förpassas till det förflutna. Hon talade mycket om demokratins ljuvhet men jag kan inte dra mig till minnes av att hon ansträngde sig särskilt mycket för att sprida denna ljuvhet. Världen är mer demokratisk idag men det är knappast något man kan tillskriva henne.

Jag vill också minnas fru Thatcher som den kvinna som kunde ha gjort det lättare för andra kvinnor att ta sig in i maktens fina rum. Det gjorde hon dessvärre inte. Istället omringade hon sig nästan uteslutande av gråa trista gubbar oftast helt utan förankring i vardagslivet. Hennes konservativa hållning begärde att kvinnor skulle hålla sig hemma ty något skattefinansierad dagisverksamhet skulle vara socialistiskt tänk om därmed rimma illa med thatcherisms främsta princip- allt vad välfärd heter är av ondo och ska tillintetgöras. Få kvinnor figurerade i Thatchers regeringar, något som inte vållade bekymmer. Lite  mothugg får jag dock av en an Thatchers många anhängare.

Jag vill minnas Margaret Thatcher och hennes gråa gubbar som de som gjorde sitt yttersta för att splittra landet. De mer än någon annan regering (förutom USA) överansträngde sig för att dra ner på statens utgifter genom att dra ner på välfärden och därmed möjligheten för miljontals nu som då att förverkliga sina drömmar. Skolan slogs i spillror, sjukvården var kraftigt underfinansierad och undermålig. Vård av i månget fall en skamfläck på landets rykte. Äldre som inte hade råd att ha det varmt hemma frös bokstavligen ihjäl. Jag minns Margaret Thatcher som den statsminister vars politik var till gagn för ett fåtal som redan hade eller den mindre skara som lyckades komma upp sig. De andra  lämnades vind för våg.

Margaret Thatcher och jag delar samma syn på behovet av en stark demokrati. Hon var även lika principfast och bångstyrig som jag. Och modig var hon med. Jag kan förstå att en del kvinnor ser upp till henne då hon lyckades ta sig upp i rangen och i en värld dominerade av män. Men som sann socialliberal kan jag inte respektera henne för hennes hantering av ekonomin och hur detta slog mot de svagaste i samhället.

Läs mer på Svt1, Svt2, Svd1, Dn1, Dn2, Gp, Sr, Expressen, Aftonbladet

Read Full Post »

 

Jag växte upp på Irland på 1980-talet och minns hur Margreth Thatcher och  Torypartiet förfasade sig över att man, ett 10-tal år tidigare, hade anslutit sig till EU-samarbetet. Då som nu var det medlemsavgiften, hotet mot landets fiskeindustri, hotet mot landets självständighet, tjatet om en gemensam valuta… (ja, listan var/är oändlig) som vållade de största bekymren. Vem av oss som var med då kan glömma handväskehistorian? Hon drämde nämligen handväskan i bordet och krävde att avgiften skulle sänkas. Jag minns också hur hennes efterträdare, den gråhudade (och hans personlighet var minst lika grå!!) John Major, talade sig varm om ett utträde. Och när jag lyssnar på David Camerons hottal om att England ska gå ur om unionen inte skärper sig så kan jag inte låta bli att skratta till. Varför? Jo, för att jag har hört det förr! Samma tomma hot, samma retorik, samma avsky mot att vara en del av gänget som man på demokratiskt vis bestämde sig för att gå med i.

Britterna med Torypartiet har alltid satt sig på tvären när det fördjupade samarbetet med våra europeiska vänner har förts på tal. Likt så barn har de tjurat och surat. Euron ratades (med rätta!), diverse fördrag ratades (ofta med rätta!) och avgiften har förblivet lika stor under åren. Och även det har vållat en stor portion förtret!

David Cameron har återigen väckt debatt i England om huruvida landet ska stanna kvar eller inte och under vilka villkor?  Trots att jag inte tar hans utträdeshot på allvar  ger jag honom en eloge för den del av hans tal som rörde demokrati i EU. Beträffande den inhemska politiken har unionen alldeles för mycket att säga till om och allt mer makt flyttas till en helt okända byråkrater i Bryssel. Ta välgörenhetsorganisationerna till exempel. En gång i tiden var deras verksamheter momsbefriade till dess att någon tomte i Bryssel bestämde sig för att det satte den fria etableringsrätten ur spel och krävde en lagändring. Det tog han upp och krävde en omedelbar förändring. Hyllad borde han också bli för att han framförde så fördömande kritik mot EU:s undermåliga demokrati. Det var verkligen på tiden att en så högt uppsatt politiker sa ifrån istället för att bara jamsa med. Han har helt rätt i att EU:s beslut oftast saknar förankring hos unionens medborgare. Flertalet av våra lagar bestäms av över huvudet på oss, av tjänstemän som inte har den blekaste aningen om hur bestämmelserna kommer att påverka och de bryr sig inte ett skvatt om det heller!

Det återstår att se om Cameron fortsätter att slå ett slag för ökad demokrati och insyn i EU:s arbete. Att bedöma av historian så tvivlar jag starkt på att det annat än tomma ord och floskler.

Och för mina läsare som gillar nostalgi så tänkte jag bifoga några klipp ifrån det goda, glada och ultraliberala 1980-talet. Enjoy!

 

 

 

 

 

Läs mer på: Dn, Svd, Svt

 

 

Read Full Post »

Jag är lyckligtvis inte allena i att bli orolig över att Sd har fått så mycket gehör för sin bruna politik. Tyvärr så påstås det alldeles för ofta att det beror på vänsteraktivister och deras aktiviteter vilket är rena rama absurt. Det kommer i stor utsträckning an på hur våra etablerade partier har bemött Sverigedemokraterna sedan de intog sina platser i riksdagen efter valet 2012. Så här resonerar jag:

Allt sedan Sd kom in i riksdagen efter valet 2010 så har man talat om att man ska ”neutralisera” Sd, lite som en söndra-och-härska-teknik. Det är enbart lett till utfrysning av partiet och ett hån mot den grupp väljare som på demokratiskt sätt har lagt sin röst på ett parti. Man borde ha mött Sverigedemokraternas påståenden och snedvridningar istället för att blunda och hoppas på att allt blir bra.

Sedan måste man se till vilka grupper som lockas till de bruna. Bryter man ner siffrorna så är det till övervägande del missnöjda moderater och ett antal sura sossar som hittat sin hemvinst hos Sverigedemokraterna. Och ser man till Moderaternas utveckling de senaste åren så förstår man varför de trogna flyr. Under en helg 2003 gick M från att vara konservativa till nya och konservativa fast lite socialistiska och gröna också. Och de skulle ALLA trogna acceptera. Under den helgen begick M ett stort demokratiskt misstag genom att slänga bort sin ideologiska kompass. Man anammade en alltför stor del av det man under hela sin historia hade vela utrota- politik med inslag av socialism och hänsyn till de svaga i samhället. Och allt detta utan minsta antydan till debatt. Klart att folk inte längre känner igen sig och flyr till mer konservativa partier.

Read Full Post »

Centerpartiet har under just nu dragit igång en jättekampanj där man dels upplyser om hur och varför arbetslösheten bland unga uppstår och vad man kan göra för att förbättra situationen. Visst har vi försökt att informera förr men allmänheten har inte riktigt hängt med. Vi var tämligen otydlig då. Under valrörelsen 2006 var vi väldigt tydliga med vad vi ville. Ungdomskontraktet ingick i vårt recept för att få bukt med problemet men vi lät oss överröstas av våra motståndare både till höger och vänster.

Denna gång har vi kommit med en kampanj där tydlighet och genomtänkhet är nyckelorden. Receptet denna gång innehåller satsningar på lärlingsplatser, en utkonkurrerad arbetsförmedling, och förbättrat klimat för företagare. Utmärkt bra mejn jag saknade en liten detalj- slopat fribelopp för CSN-pengarna.

Som student kan man inte förvänta sig att regeringen, oavsett vilka som ingår i koalitionen, höjer CSN-pengarna. Så är det tyvärr! Studenterna är en bortglömd grupp som sällan gynnas på något sätt i budgeten. Därför vill jag se att fribeloppet slopas så att man, som student, kan arbeta på sidan av studierna utan att behöva bli återbetalningsskyldig. Dels skulle det öka levnadsstandaren och dels skulle man få möjlighet att arbeta med ett jobb som anknyter det programmet man går på högskolan eller universitet och få mer kompetens inom sitt område.

Jag påstår inte att det skulle underlätta för studenter att gå från studier direkt in i ett arbete. Men det skulle inte direkt försvåra heller!

Read Full Post »

Igår återgav Aftonbladet resultatet av en undersökning som tidningen lät göra. Ett par tusen svenskar fick avge sin åsikt om huruvida Reinfeldt borde möblera om i regeringen eller ej och vilka ministrar som borde sparkas ut. Domen var hård- Bortåt 29% av de tillfrågade ansåg att Annie Lööf skulle sparkas ut illa kvickt!! För att få det hela att låta mer intressant så påstås det att 33% av BEFOLKNINGEN vill att Annie Lööf ska bort. Det är en oerhörd skillnad mellan 29% av 1025 (Antalet tillfrågade i undersökningen) och 33% av en befolkning på närmare 9,2 miljoner. Men man ska locka till sig läsare och då är det det sistnämnda som låter bättre.

Med tanke på vilka som läser och skriver i Aftonbladet blir jag föga förvånad över resultatet och medföljande artikel. Det är ju när allt kommer omkring en socialistisk grupp som man vill nå ut till. Då blir det såna här förvrängningar och snedvridningar. Allt annat hade varit krystat och konstigt. Men det var inte det här som gjorde mig bestört utan kommentaterna kring personen Annie Lööf. Ett fåtal rörde hennes politiska hemvist. Men flertalet rörde hennes kön och ålder. Unga kvinnor som har makt i samhället är något som än i dag sticker i ögat på väldigt många. Jag fick väldigt klart för mig att jag hela tiden har levt i en dröm. Jag trodde nämligen att det skulle vara naturligt och välkommet att en ung kvinna ville hävda sig i samhället.

Annie Lööf var inte direkt min favorit när jag som centerpartist fick vara med och rösta fram en ny ledare efter Maud. Mitt främsta argument var då att Anna karin Hatt var lämpligare då hennes värderingar låg närmare mina egna. Jag valde inte bort Annie Lööf på grund av hennes ålder, kön eller kompetens. Det hade dock merparten av de som skriver i kommentarsfälten gjort här gjort. Och ålder samt brist på kompetens hade används som ursäkt när de egentligen hade valt bort henne på grund av hennes KÖN. Hur kom jag fram till detta? Jo, Gustav Fridolin är ju lika gammal som Annie Lööf och inte fan gnäller man över att han är för ung och saknar kompetensen för att klara av jobbet som partiledare. En ung kvinna ska tydligen inte hävda sig. hon ska banne mig inte tro sig kunna ta makt och bestämma. Tråkigt nog så bevisar kommentarerna här att den konservativa kvinnosynen som rådde på 1800-talet lever kvar och frodas i dagens Sverige.

Svd återger samma artikel här

Read Full Post »

 

Jag avgudar Barbro Hedvall och blir oftast lyrisk när hon ska sitta i en morgonsoffa och kommentera den senaste nyheten ifrån den politiska världen. Jag spetsar gärna och lyssnar med behållning till hennes kloka och välvalda ord. Hon ger sin syn på vardagen och skräder sällan sina ord. Och dagens debattinlägg på Svt:s hemsida författat av ovannämnda journalist är inget undantag.

I inlägget tar hon upp ett fenomen som har blivit allt vanligare i Sverige (och i de flesta andra länder för den delen)- Alltså obildade politiker. Jag menar inte att våra folkvalda saknar gedigen utbildning och inte heller att det är fult att fortbilda sig. Tvärtom! Mitt motto är och har alltid varit det söndertjatade- ”Lära för livet!” Det är bara positivt att våra kära riksdagspersoner är utbildade. Jag vill inte se en okunnig sate inneha posten som finansminister. Gud bevare oss!

Men man kan vara hur duktig som helst på allt man företa sig samtidigt som man är helt okunnig på andra sätt. Och så är det med våra högutbildade företrädare. De är duktiga på det politiska med helt okunniga när det gäller vardagsproblemen. De har med andra ord sällan något hum om hur gemene mannen har det och ännu mindre hum om hur den förda politiken slår mot gemene mannen. Och hur kommer det sig? Jo, allt sedan 1980-talet eller däromkring har man ändrat inställning till varför man vill bli politiker. Fram trädde en ny typ av politiker- PROFFSPOLITIKERN. Sådana här människor som går ut gymnasiet, börjar plugga på universitet och glider direkt in i det politiska livet utan kunskap om det allra viktigaste. De vet inte ett skvatt om hur det är att vara en vanlig knegare.

När lösningen på problemen- stora såväl som små- anses allt oftare finnas i diverse avhandlingar blir det allt vanligare att förtroendet hos väljarna sviktar. En tråkig utveckling som leder till en gråare vardag.

Viljan att företräda må finnas kvar. Men kämparglöden lyser med sin frånvaro. Det kommer att bli en gråare tid framöver!

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: