Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Efter nära nog tre veckor med rättningar och sammanställningar och allsköns arbete kopplat till de av Skolverket och mången lärare omhuldade nationella proven. Att hävda att jag är glad över att provveckorna är överståndna är att tala med en tunga som föredrar den mildare varianten av ordbokens läckerheter. Jag är i extas. Pappren är ifyllda, betygen är inrapporterade och eleverna är underrättade om hur det har gått för dem. Det hela gick väl skapligt bra. Inga konstigheter alls.
Några tankar som föddes var dock om det finns en nytta med den här typen av summativa bedömningen? Vari ligger den formativa? Vi rättar nu och lämnar tillbaka till eleverna men sommaren är i antågande och allt vad betyg och bedömning heter lär förträngas. Vad tager man med sig till kurserna som börjar i september? Kommer man att ha mints någonting därifrån? Min bedömning är att eleverna, för det mesta, kommer att börja på ny kula. Det gamla är det gamla och är lika död som 1800-talets människosyn. Några lär dock låta en eventuell formativ bedömning slå rot och bli till ny kunskap.
Mina farhågor vad dessa prov beträffar är dock att fortsätter i samma spår med en kunskap för testens skull men inte för framtida behov. Inlärningen lär även i fortsättningen att ske för att just det betyget ska erhållas men knappast för att man ser behovet av kunskapen längre fram. Frågan som också bör ställas är om huruvida ett lägre betyg än väntat i de nationella proven sätter sina spår i form av elevernas ifrågasättande av sina färdigheter. Nyligen förklarade jag för en elev som ville få ett A men som fick ett D att betyget A inte är nåbart om man inte gör en viss mängd insatser. Det kvittar likt om man talar ett språk flytande eller ej. Resultatet av det ”sänkta” betyget blev en besvikelse som ledde till ett ifrågasättande av allt det som eleven kämpade för att uppnå. Alla dessa månader av plugg och kneg fick ett sämre ett väntat betyg som ersättning och en känsla av hopplöshet som i sin tur ledde till att eleven hoppade av ämnet. Moderna språk studerade vi ihop- ett ämne som inte har råd med avhopp!
Ponera att vi fortsätter att bedöma eleverna på ett så lustigt vis. Det vi ska göra som lärare är att knyta an det gamla till det nya. Kunskap som inhämtas från kurs 1 bör bedömas formativt och den bedömningen bör utgöra ett ordentligt underlag för bedömningen i senare delare av kursen. Därtill måste vi lägga mindre vikt vid att skriva nationella prov. De tjänar knappt någonting till. De tar bara ifrån en lärare möjligheten att göra det som uppdraget går ut på- att förmedla kunskap. Prov i all ära men inte nationella sådana.

Finns det något som kan göra en mer upprymd än grammatik? Troligtvis inte! Vem kan inte känna sig hänryckt av att ta ut satsdelar och analysera satsen för att få reda på om ett adverb betecknar plats, tid, orsak mm? Ett fåtal nördar kan jag tänka mig. Jag är dock en grammatiknörd så det förslår och det är jag stolt över 😉

Det händer alltför sällan idag att jag lyssnar på radion. Det är inget medvetet val som ligger bakom det utan snarare ett omedvetet sådant med upphov i vårt moderna samhället där radio inte riktigt har samma tyngd som förr. Åtminstone inte radiokanaler som P1. 

Härominstans blev jag påmind om en tidigare favorit som inte har nått mina öron på år och dag. Det fantastiska Lördagsintervju som har sänts sedan Adam och Eva gick omkring i Lustgården. I listan över intervjuerna som har bandats in fanns det ett och annat tråkigt inslag med höjdare som få känner till. Ett av inslagen var dock intressant och berörde de svenska partiernas huvudfiender. Först ett reportage under vilket en journalist ringer runt till olika partisekreterare för att ställa frågan om vilka som är fienderna i svensk politik idag. Därefter avslutas det hela med en diskussion mellan en socialdemokratisk och en moderatisk förra detta strateg. 

Det som tonades fram under bägge inslag var att  man inte längre ser ett visst parti som huvudfiende utan snarare en viss samhällsutveckling som man önskar mota i grinden. Det kan vara arbetslösheten eller invandring. Det kan vara inflation eller kvinnans rätt i samhället som man vill minska alternativt främja. Det här med att ett visst parti inte skulle vara huvudfiende är förstår inte helt korrekt ty en vänsterpartist eller FI:are skulle inte direkt hitta en bundis hos en sverigedemokrat och det är det ingen som sticker under stolen med.

Min spontana tanke när jag läste rubriken och lyssnade på inslagen var att partierna idag må inte vilja utse ett annat parti som huvudfiende men att många av dem borde utse sig själva som huvudfiende. Att vilja bekämpa allsköns samhällsproblem är inte fel; problemet är dock att man bestämmer över huvudet på de som har röstat på en på olika sött ich då frömst genom att avlägsna sig från verkligheten. Man tycks inte längre utgå ifrån det som väljare ser som problematiskt utan snarare ifrån det som man själv upplever vill uppnå oavsett hur det faller ut. Mätningar och procenttal tycks smälla högre än den egna ideologin. Parti A kan tycka att parti B har fått gehör för något och då är det självklart att parti A också ska tycka likaledes, trots att det rimmar illa med partiets ideologi och vad deras väljare egentligen önskar att man gör. Tydlighet och svar på en ställd fråga är något som tillhör det förflutna då mediaträning gör att man inte längre kan svara oförblommerat och rakt på en fråga. Värst av alla ör de som besvarar en fråga som inte har ställts.

Som politiker vill jag dock erkänna att jag har fiender. Politiker och andra som inte tycker som jag . Det innebär inte att jag avskyr dessa individer men det de stpr för har jag inget till övers för. Grupper eller individer som inte anser att individens rätt att besämma över sitt  liv är en självklarhet. Hit hör

  • Alla som ser skolan som en plats där eleverna har mer makt än lärarna och där kunskap nedvärderas till förmån för den typ av ideologi som är på tapeten just då.
  • Ser du inte till helheten i debatten så är du min fiende. Ett exempel på detta är att tjejer mår dåligt. Visst gör dem det men det är inte bara tjejer utan ungdomar i stort oavsett könstillhörighet, etnicitet eller sexualitet. När fick vi senast diskutera på allvar hur killar som mobbas ska bemötas? Mobbning och kränkning kan drabba vem som helst inte bara en viss grupp.
  • Är du för höga skatter på allt det som skakar fram arbetstillfällen? Då är du en fiende. Arbete skapas inte genom att staten sätter hämsko för företagande. Att det ska vara så svårt att förstå!
  • Tycker du att man förtrycks på grund av sexuell läggning, kön eller etnicitet? Då är du min fiende. Man ska absolut tala om hur vissa grupper kommer i skymundan men man ska inte slå i en att man är förtryckt. Det fastnar och medför att man inte ser poängen med att ta sig ur det. Hade hag kommit så långt i livet om jag som bög och invandrare hade känt mig förtryckt och utgått ifrån det? Absolut inte! Man ska främja individens inneboende kraft och inte stävja den.

Ja, det var några punkter och listan är egentligen oändlig. En fiende kan man se i en utveckling men även i en ideologi som hämmar människan som vill förverkliga sig.

idag kom nyheten om att kilometerskatten som skulle finansiera regeringens planerade infrastruktursatsningar inte blir av. Välkommet och glädjande är nyckelorden här då en sådan avgift skulle ha slagit hårt mot alla som bor utanför Stockholms tullar. Inte nog med att landsbygdsborna skulle behöver betala mer för att kunna ta sig från punkt A till punkt B, det skulle även drabba våra små-, och medelstora företagare vars utgifter skulle skena iväg. Då blir det i det bösta av två sämre fall ett antal uppsägningar. I allra värsta fall skulle det leda till nedläggningar.

Frågan nu är om regeringen har ett finansieringsmedel eller om satsningarna på infrastruktur kommer att komma av sig? Det återstår att se men Socialdemokraternas historia i dessa frågor lämnar bra mycket att önskas.

Jag fick kalla kårar av att ha läst denna artikel om att Vänsterpartiet vill tillåta att anställda tar över privata företag för att sedan driva dessa företag som personalkooperativ för vilka man ska skapa en fond från vilken man kan få lån för att ta över ett privat företag.. Tankarna fördes genast till 1970-talets löntagarfonder och deras destruktiva effekt på det svenska näringslivet när de anställda fick möjlighet att, med hjälp av diverse fonder reglerade och påhittade av socialisterna, köpa upp aktier i vilket bolag de än ville för att sedan bli majoritetsägare. Resultatet blev en massflykt av företag från Sverige till andra länder med massarbetslöshet som följd.

Och hur har Vänsterpartiet tänkt? Om man ska tillåta att anställda lånar pengar ur en fond för att köpa upp ett bolag ska bolagets ägare bli tvungna att sälja? Ska man lagstifta härom? Eller är det nya bolag och föreningar som ska konkurrera ut de befintliga? 

Låt oss titta närmare på ideellföreningsformen först. En ideell förening har som syfta att gynna sina medlemmar på något sätt (Man måste vara medlem för att gynnas och med V:s förslag blir man tvångsansluten till en förening för att kunna ha möjlighet att få arbeta där). Många sysslar med sådant som att driva en sportklubb som syftar till att låta ungar spela fotboll och dylikt. Med små marginaler är de ofta tvungna att driva en verksamhet vars utkastning ska plöjas ner i föreningen igen. Allt för att gynna deras medlemmar. Inget fel med det men jag betvivlar att en liknande bolagsform skulle fungera inom till exempel välfärdssektorn och min största farhåga rör just finansiering av föreingen och dess verksamhet. Utan möjlighet att ta ut banklån (Få föreningar beviljas banklån på grund av likviditet) blir man tvungen till två val- Ansök om pengar ur fonden om miljarden som sätts in räcker eller så måste man tillhandahålla en undermålig service, något som till sist kan leda till att föreningen läggs ner om brukarna överger den. Arbetslöshet och minskad valfrihet för brukarna kommer inte gynna någon.

Med Vänsterpartiets förslag riskerar Sverige att åter bli ett land där allt färre försörjer allt fler, en ohållbar utveckling som kommer att föra oss närmare ruinens rand. Dessutom är det extremt kontraproduktivt ur kvinnornas perspektiv. Ju färre företag som finns inom kvinnodominerade sektorer desto svårare får hon att byta arbetsgivare, kräva en högre lön osv vilket ger utslag längre fram i form utav lägre pension. 

Valfrihet är det bästa som har hänt Välfärdssverige och även om det förekommer oegentligheter så finns det andra åtgärder som kan tas till för att komma åt dem. Vad sägs om att man antar Centerpartiets riksdagsmotion om att utöka meddelarskydd så att den som uppmärksammar media och/eller myndigheterna om problem i verksamheten. Eller att man ställer högre krav på företagen som verkar inom välfärdssektorn så att färre riskerar att råka ut för otrevligheter. Här här till exempel kommunerna ett ansvar att med ökad möjligheter till tillsyn göra oanmälda besök och utdöma böter för företag som missköter sig.

Vänsterpartiets förslag är ett slag i luften som osar mer jantelag och hat mot de som lyckas snarare än ett försök att förbättra situationen för det fåtal människor som inte får den vård de har förväntat sig. Låt oss hoppas att slaget får ett motslag som heter duga!

 

I en artikel författad av Anna-Karin Hatt (C) och Anders Borg (M) angående slopad skatt på miljödiesel fanns det en kommentar rörande metanol som drivmedel i framtidens fordonsflotta (läs här)

Kommentatorns hållning gick ut på att framställa metanol som ett led i arbetet att få fram nya miljövänliga drivmedel. Och trots att jag instämmer i att vi måste vara öppna för diskussionen om vilka medel som är bäst lämpade så tycker jag att man ska inte vara ensidig utan se till helheten i debatten.

Metanol är en alkohol som lätt kan framställas ifrån såväl skogsavfall som skifferolja då den uppstår som en biprodukt av raffineringen av oljan. Därefter kan man destillera metanol för att få bort oönskade restprodukter. Efter en längre process har man ren metanol som kan blandas med diesel och bensin som när de används i det syftet hjälper att få ner koldioxidutsläppen.

Användningen av metanol som drivmedel är dock förknippad med fler nackdelar än fördelar. För det första så innebär framställning och lagring av bränslet stora kostnader vilket lär ge utslag i bensinpriset, något som inte skulle ses med blida ögon av de som är i behov av bensin till sina törstiga bilar. Dessutom uppstår stora kostnader för den enskilda eftersom metanol är starkt frätande mot såväl motorn som dess komponenter. Har man använt metanolbaserade drivmedel i en gammal motor lär det vara förmånligare att köpa en ny bil än att punga ut stora summor på en ny motor. En onödig och oöverstiglig kostnad för en del förare.

Sedan så får man inte glömma att metanol är giftigare än etanol (som också är starkt frätande när den kommer i kontakt med metall). Det räcker med att man får i sig 10 ml antingen i form utan dess ångor eller i dess vätskeform för att man i bästa fall kan bli tillfälligt blind eller i värsta fall så dör man.

Det kanske låter som en överdriven rädsla men i arbetet med att framställa nya drivmedel är det alltid en bra idé att väga upp nackdelarna mot fördelarna och i fallet med metanol är hälsoriskerna samt kostnaderna betydligt större än fördelarna.

Centerpartiet har enligt de flesta bedömare varit uträknat som parti sedan, ja sedan hedenhös. Förutom Sverigedemokraterna finns det få partier som har varit så pass utskällda och förlöjligade för sin politik som just Centerpartiet. Ibland sägs det att vi satsar för mycket, ibland förlite. Ömsom är vi veliga ömsom är vi stolliga. Och man får inte glömma att vi är ett borgerligt parti vars ordförande säger sig ha Margreth Thatcher och Ayn Rand som förebilder. Kritiker utgår hellre ifrån Thatchers och Rands politiska ideologi snarare än att Annie ser dessa människor som starka kvinnor som slog siug fram inom en mansdominerad värld när de hävdar att vi centerpartister genomsyras av nyliberalism. Man ska tydligen ha rätt förebilder som allra helst är socialistanstrukna.

Hur som haver så visade vi i det senaste EU-valet att vi är långt ifrån uträknade. Även omC-stödet minskade i några av våra starkaste fästen däribland Jämtland så har fler väljare på andra orter. små som ståra- fått upp ögonon för vår decentraliserande och miljövänliga politik. Därav att vi gick fram med blygsamma 1,1 % jämfört med förra EU-valet.

Nu är jag inte en bondfåne som tror att den nedåtgående trenden är bruten. Men inför de stundande valen i höst anser jag att vi bör betrakta framgången i EU-valet som en mini-seger som ska bygga på. Det gäller att behålla de som satsade sin röst på Centerpartiet samtidigt som vi anstränger oss ännu mer för att nå de som inte har attraherats av vår politik samt de som valde att gå ifrån oss i detta val. Vi bör försöka nå ut med vårt budskap om ett företagsamt Sverige, ett land där man lika lätt kan bo på den glesaste landsbyggden och i storstaden. Vi måste satsa på att övertala väljarna att vår jobbpolitik är den enda rätta om vi ska säkra framtidens välfärd. Det ska satsas stenhårt på företagarna som skapar jobb genom bättre villkor och lägre skatter. Arbetarna kommer för den delen inte att bli bortglömda då fler jobb ger ökade möjligheter att få ett jobb och därmed kunna förverkliga sig.

Vi måste även lägga kruten på att få väljarna att gå igång på vår miljöpolitik. Det går att ställa om till det förnybara utan att de enskilda drabbas av onödigt höga skatter och avgifter för att nå målen vad biobränslen och minskade utsläpp beträffar.

valresultatet på 6,4 ska vi bygga på och utan att vara blåögd vill jag påstå att ett resultat på mellan 8-10 % är full uppnåeligt i valet till riksdagen i september.

Centerpartister- Förenen Eder!

%d bloggare gillar detta: